Jag vill börja med att ägna en tanke till en träningskompis som i fredags fick ta bort sin schäfer som inte ens hunnit fylla 3 år pga hälta i frambenen.

Idag var det tänkt att jag skulle åka till klubben och träna men icke. Det var -18.2 grader då jag klev upp vid 9 tiden och mkt varmare vart det inte under dagen. Hade inte Divas tassar varit så ömtåliga och musklerna inte blir riktigt uppvärmd och skaderisken större så hade jag trotsat kylan och tränat ändå. Är såååå sugen att träna nu. Men den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge eller hur var det nu?

Det vart några träningpass inne idag och som vanligt låg fokus på fjärr, gripande och tugget på vittringen.  Fjärren gick ganska bra och Tessie passade då på att träna fot med mig. Och ja hon tränade fot med mig. Jag stod och gjorde skiftena med Diva och vips så kommer hon och sätter sig fot och väntar på godis. Hur gulligt är inte det?

Tugget på vittringen gick inte bra idag. =( Antar som med allt annat att det finns bra och sämre dagar. Hur som helst så har jag analyserat fram en sak. Om Diva kommer med saker så tuggar hon ALDRIG, och då menar jag verkligen aldrig. Kommer hon med mobilen, fjärrkontrollen, brorsans strumper eller toarullar så tuggar hon inte över huvudtaget. Men så fort hon får press på sig som med apporten eller vittringspinnarna så tuggar hon. Detta för att hon förväntar sig inget annat än en godis, jag gör ingen stor affär av det. Jag ska försöka applicera pinnarna på vardagssituationer så kanske det fungerar. Hmm undra om ja ska ta å lägga ut telefonen å hon får apportera den och så om det blir någon tuggande ;)

Jag tänkte skriva lite om vad jag har gjort med Divas träning. Med tips från coacherna Tina och Kerstin så har jag fått en mycket lugnare hund. Än så länge iaf. Jag har sett till att hon inte får något då hon är stressad. Alltså är hon stressad då hon ska ut och trampar runt och flåsar så får hon gå och lägga sig och vi väntar helt enkelt tills hon lugnat ner sig. Hon får heller inte vara upp i varv då hon ska hoppa ut ur bilen, inte heller en massa snurande vid matskålen utan hon ska sitta still. Om hon flamsar då vi tränar så får hon lägga sig och lugna ner sig innan vi fortsätter. Dessa små sakar har gjort enorm skillnad och hon är mycket lugnare.

Mycket mer har jag inte att säga förutom att jag hoppas att ni har en bra advent :)